Försiktighetsskäl talar för att det är motiverat att överväga ytterligare åtgärder relativt snabbt om vi ser att skuldökningstakten är fortsatt hög. FI bedömer att en höjning av riskviktsgolvet för bolån bör prioriteras framför en fullt påslagen kontracyklisk buffert. Det är däremot viktigt att ha realistiska förväntningar om vad FI kan åstadkomma för att minska hushållens skuldsättning givet de verktyg FI förfogar över.
Svenska banker står relativt starka, men är fortsatt sårbara för störningar på de finansiella marknaderna och utvecklingen i euroområdet innebär fortsatt en risk för det svenska finansiella systemet.
Sammantaget visar analysen att en lägre andel av hushållen tar nya lån med höga belåningsgrader och att amorteringsbeteendet har förbättrats bland hushåll med höga belåningsgrader.
Enskilda hushåll visar på god motståndskraft, i alla fall på längre sikt. På kort sikt finns däremot risker för individuella hushåll i stressade situationer.
FI bedömer att fundamentala reala efterfråge- och utbudsfaktorer förklarar en stor del av uppgången i hushållens skuldsättning men att generösare kreditgivningsnormer troligtvis också har understött utvecklingen.
Riskerna med hushållens aggregerade skuldsättning i samhället kan se olika ut beroende på hur skulderna är fördelade. En analys av spridningen i hushållens skuldsättning visar att skuldkvoten har ökat trendmässigt för alla inkomstgrupper och att vissa hushållsgrupper är mycket sårbara. Risken för större kreditförluster på bostadslån bedöms däremot vara liten.
På uppdrag av Samverkansrådet har en av Finansinspektionen och Riksbanken gemensam analysgrupp tillsatts för att analysera risker kopplade till hushållens skuldsättning och amorteringsbeteenden. Slutsatser kring analysarbetet motiverar till att överväga ytterligare åtgärder för att hantera riskerna med hushållens höga skuldkvot.
FI inför ett riskviktsgolv på 15 procent för svenska bolån. Golvet införs som en tillsynsåtgärd inom den så kallade pelare 2.
Makrotillsyn är inget nytt utan har alltid ingått i det traditionella tillsynsarbetet. Det sa Martin Andersson på konferensen Bank & Finans Outlook den 20 mars.
Mikro- och makrotillsyn går inte att särskilja i praktiken. Det är två perspektiv med samma mål, att uppnå finansiell stabilitet. Det konstaterade FI:s generaldirektör Martin Andersson vid ett anförande för Sparbankernas Riksförbund.