FI:s syn på tillämpningen av EBA:s nya riktlinjer om moratorium

Europeiska Bankmyndigheten (EBA) har den 2 april publicerat riktlinjer som vägledning för de kriterier som ska vara uppfyllda för att vidtagna åtgärder ska ses som generella anstånd (moratorium). FI bedömer att undantag från amorteringskrav på bolån samt amorteringslättnader för små och medelstora företag som följer av Riksgäldens kreditgarantier är sådana åtgärder som kan betraktas som generella moratorier enligt riktlinjerna.

Inom EU har olika åtgärder vidtagits för att motverka de negativa ekonomiska effekterna av coronavirusets spridning. Som exempel kan nämnas åtgärder där hushåll eller företag ges möjlighet till tillfällig amorteringslättnad. EBA:s riktlinjer ger vägledning när det gäller vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att vidtagna åtgärder ur detta perspektiv ska betraktas som ett generellt moratorium.

I EBA:s riktlinjer står det att en kreditlättnadsåtgärd som beviljas mot bakgrund av ett generellt moratorium inte medför ett behov av individuell bedömning av om åtgärden är en anståndsåtgärd (eng: forbearance measure). Det innebär att åtgärden om kreditlättnad i sig inte innebär att en kredit ska klassificeras som en exponering med anstånd. Instituten förväntas dock fortsatt identifiera och följa upp låntagare som riskerar att stå inför långsiktiga betalningssvårigheter och klassificera sådana exponeringar utifrån befintliga regelverk. Exponeringar som kunde förknippas med finansiella svårigheter hos låntagaren redan innan moratoriet infördes ska även fortsättningsvis klassificeras som exponeringar med anståndsåtgärder.

Det är FI:s uppfattning att allmänna råd om undantag från amorteringskrav på bolån på grund av särskilda skäl samt amorteringslättnader för små och medelstora företags befintliga lån som följer av inrättandet av en statlig företagsakut (där Riksgälden ställer ut kreditgarantier) är sådana åtgärder som uppfyller kriterierna för att betraktas som generella moratorier enligt EBA:s riktlinjer.

Det bör i sammanhanget noteras att när ett institut tillämpar kreditlättnader som inte omfattas av definitionen i dessa riktlinjer, utan istället tillämpar en individuell åtgärd där lånevillkoren ändras med hänsyn till enskilda låntagares specifika situation, ska banken i varje enskilt fall bedöma om åtgärden uppfyller definitionen av anståndsåtgärder och om det skett en betydande ökning av kreditrisken.