"Vi behöver kunna komma vidare i penningtvättsbekämpningen här och nu inom nuvarande system och regelverk", framhöll Erik Thedéen på Bankföreningens årliga Bankmöte.
Under det senaste året har Finansinspektionen (FI) tagit flera initiativ för att förstärka penningtvättstillsynen. Vi har fördjupat det internationella tillsynssamarbetet och vi bedriver nu breda penningtvättsundersökningar koordinerat och i nära samarbete med tillsynsmyndigheterna i de baltiska länderna. Vi har också upprättat en permanent arbetsgrupp tillsammans med våra nordiska och baltiska tillsynskollegor för att ytterligare förbättra informationsutbyte och metodutveckling för tillsynsarbetet mot penningtvätt. Internt på FI ökar vi samtidigt tillsynsresurserna och stärker kapaciteten i penningtvättstillsynen för att kunna utföra fler och bättre inspektioner, tematiska undersökningar, riskanalyser – och inte minst kommunicera mer till de finansiella företagen om hur de kan förbättra sina egna insatser mot penningtvätt. För att ytterligare utveckla arbetet med att bekämpa penningtvätt behöver vi nu fördjupa det operativa samarbetet mellan myndigheter i Sverige. Det handlar om att hitta former för att mer effektivt kunna dela och dra nytta av varandras kunskaper, kompetenser och underrättelseinformation. Detta kan också innebära att vi behöver utreda behov av lagändringar kring sekretess. FI kommer att driva dessa frågor i nära samarbete med Polismyndigheten.
Frågan om hur arbetet mot penningtvätt kan förbättras diskuteras på många håll. Det finns till exempel tankar på europeisk nivå om hur både lagstiftningen och strukturen för penningtvättstillsynen skulle kunna utvecklas i framtiden. Vi ser också att det finns förslag från privata aktörer, både i Sverige och utomlands, som syftar till att underlätta och förbättra informationsutbyte mellan olika aktörer; bland annat har Svenska Bankföreningen förslagit förändringar i lagstiftningen för att möjliggöra mer informationsutbyte mellan myndigheter och banker, liksom inbördes mellan banker. Det är positivt att de här frågorna drivs både nationellt och internationellt. Alla berörda aktörer behöver agera kreativt och förutsättningslöst för att finna nya och bättre lösningar som gör det så svårt som möjligt för kriminella att utnyttja banker och andra finansiella företag för penningtvätt. Flera av de förslag som har presenterats, både kring den framtida penningtvättstillsynen och kring tekniska lösningar för informationsdelning, kan dock ta lång tid att få på plats. Jag vill därför understryka att det är minst lika viktigt att vi parallellt tar fram förbättringsåtgärder som snabbt kan vidtas. Vi behöver kunna komma vidare i penningtvättsbekämpningen här och nu inom nuvarande system och regelverk.
Jag nämnde tidigare den nationella samordningsfunktionen för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som leds av Polismyndigheten. Det här är en bra plattform som underlättar myndigheternas samarbete mot penningtvätt. Och arbetet har redan gett resultat, bland annat i form av den nationella riskbedömningen som funktionen publicerar regelbundet. I ett nästa steg behöver samarbetet inom samordningsfunktionen bli mer operativt så att vi i större utsträckning kan utnyttja den samlade kompetens, kunskap och underrättelseinformation som finns inom de deltagande myndigheterna. Till detta hör att se över möjligheterna att dela sekretessbelagd information mellan myndigheterna. Vi upplever att dessa möjligheter är för små i dagsläget. Om vi drar paralleller till FI:s arbete med finansiell stabilitet kan vi konstatera att vi i sådana frågor har större möjligheter att dela känslig information med andra myndigheter som också har ansvar på stabilitetsområdet, i första hand Riksbanken och Riksgälden. Vi måste röra oss åt samma håll inom penningtvättsbekämpningen. FI vill exempelvis kunna dela information från våra penningtvättsundersökningar med andra myndigheter i samordningsfunktionen, även om det inte rör sig om konkreta brottsmisstankar. På samma sätt kan FI:s tillsyn bli effektivare och mer träffsäker om vi i större utsträckning kan få ta del av information och underrättelser från andra myndigheter, inte minst från Finanspolisen. Genom mer samverkan och mer informationsutbyte bedömer jag också att vi kommer att kunna åstadkomma bättre analyser av vilka sektorer, motparter och transaktionstyper som medför de största penningtvättsriskerna. I slutändan ska de finansiella företagen få ta del av denna bearbetade information, bland annat genom samordningsfunktionens regelbundna nationella riskbedömning.
Penningtvätt är ett gränsöverskridande fenomen och de svenska storbankerna är själva verksamma i flera länder. Att stärka och fördjupa samarbetet med tillsynsmyndigheter i andra länder i arbetet mot penningtvätt och finansiering av terrorism är därför ett särskilt prioriterat område för FI. Vi har nu ett nära och koordinerat samarbete med de baltiska tillsynsmyndigheterna kring de pågående undersökningarna avseende styrningen och kontrollen av åtgärder mot penningtvätt i SEB:s och Swedbanks baltiska verksamheter. Den estniska tillsynsmyndigheten genomför undersökningar av den lokala regelefterlevnaden i de estniska dotterbankerna parallellt och i koordination med FI:s undersökningar av de svenska moderbankernas styrning av sina dotterbanker. Nyligen meddelade både FI och den estniska tillsynsmyndigheten att man har inlett sanktionsprövningar av Swedbank.
Vi ser ett behov av att fortsätta arbeta nära tillsammans i penningtvättstillsynen även efter att de pågående undersökningarna har avslutats. Vi planerar därför att utöka de befintliga tillsynskollegierna för SEB och Swedbank, där de olika berörda myndigheterna koordinerar sin tillsyn, med undergrupper som särskilt ska fokusera på penningtvättstillsyn. På så sätt kan vårt fördjupade samarbete inom den operativa tillsynen fortsätta. Men vi kan också bjuda in fler relevanta tillsynsmyndigheter, bland annat från de andra nordiska länderna. På sikt kommer formerna för den här typen av samarbeten också att regleras genom riktlinjer från Europeiska bankmyndigheten, EBA.
Utöver det operativa samarbetet finns också den nya nordisk-baltiska arbetsgruppen för penningtvättstillsyn som startades i våras. Gruppen fungerar redan och verkar för en mer samordnad penningtvättstillsyn i regionen, delning av best practice i tillsynsmetoder och bättre informationsutbyte. Samarbetet kommer också att få fasta former genom ett samförståndsavtal, ett så kallat Memorandum of Understandning, som vi räknar med ska bli klart före jul. Vad vi förstår har vi inom den nordisk-baltiska regionen kommit längre än många andra länder i Europa när det gäller att konkret organisera gränsöverskridande tillsynssamarbete på penningtvättsområdet.
FI:s uppdrag inom penningtvättstillsynen omfattar inte bara banker utan också alla andra typer av finansiella företag. Om vi räknar samman alla handlar det om över 2 000 tillsynsobjekt. För att vi ska kunna utföra vårt uppdrag på ett bra sätt behöver vi ha tillräckligt med resurser men även kontinuerligt utveckla effektiva arbetssätt för att identifiera, klassificera och kontrollera penningtvättsrisker på sektor- och företagsnivå. Vår målsättning är att vi ska ha tre gånger så stor kapacitet i penningtvättstillsynen vid slutet av år 2020 som vi hade 2018. När vi förstärker våra resurser rekryterar vi inte enbart fler experter på penningtvättsfrågor, utan vi prioriterar också om och omfördelar befintliga tillsynsresurser inom FI:s verksamhet så att fler personer arbetar med penningtvättstillsyn. Exempelvis har finansinspektörer, analytiker och jurister från flera delar av FI satts in i de pågående undersökningarna som avser styrningen och kontrollen av åtgärder mot penningtvätt i SEB:s och Swedbanks baltiska verksamheter. Därmed kan vi tillföra tillsynserfarenhet och bredda perspektivet i penningtvättsundersökningarna, samtidigt som det bidrar till att sprida kunskap om penningtvättsrisker och arbetet mot penningtvätt inom FI.
Jag anser att det finns skäl för både myndigheter och företag att tänka i nya banor kring hur vi ska arbeta för att motverka penningtvätt. Vi måste vara öppna för nya och kanske också okonventionella strukturer. Det kan handla om hur vi organiserar penningtvättstillsynen, såväl som hur vi hanterar information och använder ny teknik. Men de stora lösningarna kommer att ta tid. Mitt viktigaste budskap i dag är att vi också kan och måste göra saker här och nu. Vi behöver prioritera en fördjupad samverkan mellan dagens myndigheter, både inom och utom landet. Likaså behöver vi finna svar på frågan om hur vi bättre ska kunna dela befintlig information: bland myndigheter, mellan finansiella företag – och även mellan myndigheter och finansiella företag.