Rättsligt ställningstagande: Så ska regler tolkas vid inlåning via digitala plattformar

Inlåningsplattformar är digitala banktjänster som gör det enkelt för konsumenter att flytta sina pengar. Rörligheten kan gynna konsumenter. Samtidigt gör den banker och andra kreditinstitut mer sårbara. En rapport från FI visar att volymen av obunden inlåning via plattformarna för ett enskilt institut kan sjunka med så mycket som 50 procent från en månad till en annan. Rapporten visar samtidigt att instituten tolkar reglerna olika, på ett sätt som får konsekvenser bland annat vid beräkningen av likviditetskraven för inlåning via inlåningsplattformar. Flera institut inte tar tillräcklig höjd för riskerna.

I vårt rättsliga ställningstagande tydliggör vi att de företag som tillhandahåller inlåningsplattformarna bör betraktas som inlåningsförmedlare. Detta vägleder banker och andra kreditinstitut i frågan om hur de ska tillämpa regelverket vid beräkning av likviditetskvot (LCR) och stabil nettofinansieringskvot (NSFR).

– Vi visar nu hur reglerna bör tolkas, så att instituten kan göra likadant och ta höjd för riskerna. På så vis kan motståndskraften hos dem stärkas. Detta är angeläget, eftersom vi ser att inlåningen via inlåningsplattformarna ökar, säger Åsa Lööw, chef för enheten Marknads- och likviditetsrisker.

Inlåning via digitala plattformar allt vanligare

FI har sedan hösten 2022 kartlagt plattformsinlåningen genom enkätutskick till banker och andra kreditinstitut. Från 2022 till slutet av 2023 hade antalet institut med inlåning via plattformarna ökat från 14 till 16, visar rapporten. Samtidigt ökade den inlånade volymen med uppskattningsvis 24 procent (32 miljarder kronor). Vår bild är därför att plattformsinlåning har blivit vanligare, främst hos mindre kreditinstitut som i huvudsak finansierar sig via inlåning från allmänheten.