Erik Thedéen: Åtgärder för effektivare penningtvättstillsyn

"Det finns intressanta idéer om att lägga delar av penningtvättstillsynen på EU-nivå. Jag tror att gemensamma analysresurser och tillsynsmetoder på sikt kan leda till en mer verkningsfull tillsyn, bland annat baserat på bättre insyn i gränsöverskridande betalningsflöden", framhöll Erik Thedéen på den internationella konferensen Finance Summit 2020 i Paris.

  • Datum: 2020-02-06
  • Talare: Erik Thedéen
  • Möte: Finance Summit 2020, Paris

En ökad harmonisering och mer samordning mellan EU:s medlemsländer är viktiga ingredienser för att åstadkomma en mer robust och effektiv penningtvättstillsyn i unionen. Hur penningtvättstillsynen i EU ska vara organiserad framöver diskuteras nu på många håll. Det finns intressanta idéer om att lägga delar av penningtvättstillsynen på EU-nivå. Jag tror att gemensamma analysresurser och tillsynsmetoder på sikt kan leda till en mer verkningsfull tillsyn, bland annat baserat på bättre insyn i gränsöverskridande betalningsflöden. Men vi kan inte bara vänta på stora reformer. Genom att fördjupa samarbeten såväl mellan olika myndigheter som mellan myndigheter och finansiella företag kan vi redan här och nu ta viktiga steg mot ett mer effektivt arbete mot penningtvätt.

Penningtvätt är ett globalt problem för samhället och för det finansiella systemet. Penningtvätt är förvisso ingen ny företeelse, men i takt med den ökade globaliseringen och utvecklingen av finansiell teknologi har problemet vuxit och blivit mer komplext. Under senare år har det blivit allt mer tydligt att finansiella företag i Europa har utnyttjats för omfattande penningtvätt och annan finansiell brottslighet. Dessa fall visar att det har saknats en tillräcklig förståelse hos en del företag för den här typen av risker och vilka konsekvenser de kan medföra. Det har i sin tur lett till att vissa inte har tagit hoten på allvar och inte investerat tillräckligt i sitt riskförebyggande arbete. Skeva strukturer för incitament kan också ha bidragit. Och ibland verkar viljan att hantera risken för att utnyttjas för penningtvätt ha saknats.

Regelverken mot penningtvätt har successivt skärpts i EU:s medlemsländer. Myndigheter runt om i Europa har på senare tid också undersökt och ingripit mot finansiella företag som inte har agerat i linje med de gällande regelverken. Men även vi på myndighetssidan har anledning att reflektera över om vi inte kunde ha gjort mer och gjort det tidigare. Och lika viktigt: vad kan vi göra nu för att arbetet mot penningtvätt ska bli mer effektivt?

Penningtvättstillsynen av den finansiella sektorn är en viktig del i arbetet med att förhindra penningtvätt. Den syftar till att säkerställa att de finansiella företagen följer regelverken och har rätt rutiner och arbetssätt för att kunna förebygga penningtvätt samt upptäcka och rapportera misstänkta transaktioner och aktiviteter till polisen.

I ljuset av de senaste årens uppmärksammade penningtvättsskandaler, som ofta har haft gränsöverskridande karaktär, har många dragit slutsatsen att penningtvättstillsynen inom EU har varit för nationell och fragmenterad. Jag håller delvis med. På många håll tycks det ha funnits för lite tillsynssamarbete över nationsgränserna. Det har bland annat resulterat i att information om brister i gränsöverskridande bankkoncerner inte alltid har delats mellan tillsynsmyndigheter i olika länder. Dessutom har regelkrav och framför allt tillsynsmetoder skiljt sig åt mellan medlemsländerna. Det handlar till exempel om att myndigheterna i alla medlemsländer inte har samma möjligheter att utfärda sanktioner mot företag som bryter mot penningtvättsregelverken. Men det handlar även om att de resurser som läggs på penningtvättstillsynen varierar mellan olika länder. Samtidigt är det finansiella systemet inom EU mycket integrerat och många finansiella företag har gränsöverskridande verksamheter. Med de här förutsättningarna finns det en risk för att kriminella aktörer söker sig till de länder som har mindre strikta regler och svagare tillsyn för att den vägen föra in illegala pengar i det reguljära banksystemet och sedan slussa pengarna vidare. Systemet blir därmed inte starkare än sin svagaste länk.

Det här talar för att vi behöver en ökad harmonisering och mer internationell samordning. Ett sådant steg är Europeiska bankmyndighetens utökade mandat att koordinera och övervaka de nationella tillsynsmyndigheternas arbete mot penningtvätt. Det här är ett steg i rätt riktning och jag anser att vi behöver fortsätta arbeta för att förutsättningarna för penningtvättstillsynen runt om i EU ska bli mer lika. Det innebär bland annat att vi behöver hitta gemensamma angreppssätt för riskbedömningar och tillsynsmetoder. Det betyder likaså att alla länder behöver ha tillräckliga resurser och en tillräcklig förmåga att bedriva penningtvättstillsyn.

På EU-nivå diskuteras nu flera idéer som syftar till att ytterligare stärka det gemensamma ramverket för penningtvättsbekämpning. Det handlar bland annat om att utreda om en ny EU-myndighet bör få ansvar för vissa delar av penningtvättstillsynen. Bland fördelarna lyfts, förutom möjligheter till ökad harmonisering, bättre förutsättningar för att samla kompetens, utveckla tillsynsmetoder och för att fördela resurser till de geografiska områden och de sektorer där riskerna är som störst.

Jag tror att det här är rätt väg att gå. Men det är viktigt att frågorna om hur och i vilken omfattning det är lämpligt att flytta uppgifter från de nationella myndigheterna till en central myndighet först utreds noga. Vi behöver komma ihåg att penningtvättstillsynen skiljer sig från den traditionella stabilitetstillsynen av finansiella företag eftersom den i grunden syftar till att bekämpa brottslighet. Tillsynsmyndigheterna behöver därför ha ett nära samarbete med de finansiella underrättelseenheterna och andra brottsförebyggande myndigheter som huvudsakligen är nationella. Dessutom omfattar penningtvättsregelverket många fler typer av verksamhetsutövare än de finansiella företagen. Som exempel finns det i Sverige för närvarande 16 olika myndigheter som samarbetar mot penningtvätt över ett brett spektrum av sektorer inklusive fastighetsmäklare, revisorer, auktionshus och spelbolag. En djup kännedom om lokala förutsättningar och täta samarbeten mellan olika nationella myndigheter är därför viktiga att bibehålla. Vår erfarenhet är också att det behöver finnas ett nära samarbete mellan penningtvättstillsynen och stabilitetstillsynen av finansiella företag, inte minst i frågor som rör företagsstyrning, auktorisationer samt prövningar av ägar- och ledningspersoner.

I slutändan är mandatet för en eventuell ny EU-myndighet en fråga på politisk nivå. Men min bedömning är att en central myndighet bäst skulle fylla sitt syfte om den är inriktad på gränsöverskridande tillsyn, internationell samordning och utveckling av effektiva och ändamålsenliga tillsynsmetoder. Jag ser också fördelar med att kunna samla gemensamma analysresurser och tillföra dem där det behövs som mest. Målet bör vara att åstadkomma en mer likvärdig och verkningsfull penningtvättstillsyn, bland annat baserat på bättre insyn i gränsöverskridande betalningsflöden.

Jag vill också understryka att det redan i dag, inom befintliga regelverk och myndighetsstrukturer, går att vidta åtgärder för att åstadkomma bättre internationell koordinering, informationsdelning och mer operativt samarbete mellan myndigheter i olika länder. Låt mig ge ett par exempel från vår verksamhet. Under våren 2019 upprättade vi, tillsammans med våra nordiska och baltiska tillsynskollegor, en permanent arbetsgrupp som verkar för en mer samordnad penningtvättstillsyn i regionen och bättre informationsutbyte. Samarbetet sker både på strategisk och operativ nivå. Länderna har skrivit på ett samarbetsavtal, ett så kallat Memorandum of Understandning, för detta samarbete. Ett annat exempel är dialogen som pågår mellan Finansinspektionen och de tre baltiska myndigheterna när det gäller undersökningarna av svenska bankers styrning och kontroll av åtgärder mot penningtvätt i baltiska dotterbolag. Här kommunicerar vi på flera olika nivåer i organisationerna och uppgifter och bedömningar delas löpande. Det här ger oss på Finansinspektionen möjlighet att få tillgång till detaljerad information om förhållanden i dotterbolagen som vi annars inte hade haft. Det bidrar också till att ge alla inblandade parter en bättre helhetsbild av koncernernas arbete mot penningtvätt. Med dessa exempel, vill jag belysa att vi inte bara ska vänta in de stora långsiktiga lösningarna. Om vi är öppna för nya sätt att samarbeta på menar jag att vi kan komma en bra bit på vägen redan här och nu.

Stärkta regelverk, ökad harmonisering och mer samordning i tillsynen ger oss bättre förutsättningar i kampen mot penningtvätt. Men det krävs mer för att lösa problemen med att finansiella företag utnyttjas för penningtvätt. Det är i slutändan de finansiella företagen själva som ansvarar för att förstå, begränsa och övervaka sina penningtvättsrisker och att rapportera misstänkta transaktioner och aktiviteter till polisen. Att aktivt motverka penningtvätt och annan finansiell brottslighet ska stå högt på dagordningen för varje seriöst finansiellt företag. Det får inte bara vara en fråga om att undvika sanktioner för bristande regelefterlevnad eller att undgå ryktesrisk. Det handlar om att företagen behöver ta sitt samhällsansvar och i praktisk handling motverka brottslighet.

Det här är förstås både svårt och utmanande. Penningtvättsrisker har en annan dynamik än de mer traditionella risker som finansiella företag är exponerade mot och är vana att hantera. Dessutom är regelverken på området nyare och varken banker eller myndigheter har samma erfarenhet av bestämmelserna som de exempelvis har av regler om hantering av kreditrisker. Det här är ingen ursäkt. Det är snarare ett argument för att vi alla behöver prioritera frågorna om hur vi på bästa sätt kan utveckla och förbättra vårt arbete mot penningtvätt.

Jag vill också lyfta fram behovet av ökat samarbete och informationsutbyte både mellan finansiella företag och mellan företag och myndigheter. Så länge de finansiella företagen arbetar med kundkännedom och övervakning av transaktioner och aktiviteter var för sig och på armlängds avstånd från polisen, kommer de bara att ha en partiell bild av exempelvis kriminella nätverk. Det blir därmed svårt att identifiera mer komplex penningtvätt.

En utmaning i detta sammanhang är att sekretessregler ofta begränsar möjligheterna att dela information mellan olika parter. Sekretessbestämmelserna är viktiga bland annat för att värna om den personliga integriteten. Men när reglerna hindrar en effektiv bekämpning av penningtvätt behöver vi söka nya vägar. En lösning är förstås att se över sekretessreglerna och så sker också för närvarande, bland annat i Sverige. Men det kräver också att de inblandade parterna är öppna för nya lösningar och att det finns en vilja att samarbeta. De privat-offentliga samarbeten mot penningtvätt som bland annat pågår i Storbritannien, Nederländerna och Australien är bra exempel på sådana lösningar. Kärnan i de här samarbetena är att möjliggöra operationellt samarbete mellan de parter som deltar, bland annat genom att samla och dela underrättelseinformation om penningtvätt. Resultatet blir en mer komplett bild av penningtvättsmönstren som därmed blir lättare att upptäcka och bekämpa. Det är positivt att möjligheterna för att tillämpa liknande metoder i Sverige nu utreds av den svenska regeringen.

Avslutningsvis vill jag slå ett slag för att vi bör ta vara på det stora fokus på vikten av att bekämpa penningtvätt och den vilja till förändring som nu finns bland politiker och allmänhet. Och på den ökade medvetenheten om riskerna med att inte ta sitt ansvar som numera finns i många företag. De initiativ som diskuteras på EU-nivå har en viktig grundtanke – att skapa en mer harmoniserad och robust grund för både myndigheternas tillsyn och de finansiella företagens arbete mot penningtvätt. Förslagen är dock fortfarande nya och behöver analyseras. Men vi får inte stanna upp. Under tiden bör vi arbeta för en fördjupad samverkan såväl mellan olika myndigheter, både inom och utanför det egna landet, som mellan finansiella företag och mellan företag och myndigheter. De finansiella företagen bör samtidigt jobba för att rätt kultur och attityd ska prägla deras verksamhet. Även i tider när penningtvättsskandaler inte finns på löpsedlarna behöver frågan om hur vi effektivt kan motverka finansiell brottslighet står högt uppe på agendan, både hos oss myndigheter och i de finansiella företagens styrelserum och ledningsgrupper.

Laddar sidan